Vad tyckte pressen om "Gott om pojkar, ont om män?"?

Gott om pojkar, ont om män? fick en blandad kritik. De
flesta kritikerna tyckte att ämnet var intressant och värt att
diskuteras ytterligare. Ett flertal kritiker var tveksamma till
vad de uppfattade som förutsägbarhet och generaliseringar
i filmen. Många tyckte också att "krigaren" - den typ av
man som symboliseras av Sankt Göran - hyllades
överdrivet mycket av Ahrne och Robert.
Bernt Eklund, Expr: "Könsroller och
mansmyter - åtskilligt har sagts i ämnet tidigare.
Och skinheads och kustjägare har
mobiliserats förr.
Ändå känns det här nästan nytt.
De båda kvinnorna studerar intresserat -
och i alla möjliga sammanhang - drakdödare och
spelevinkar. Deras slutsatser är ofta roliga men aldrig
elaka. En del medsystrar kommer till och med att tycka att
nyfikenheten är alltför förstående, gissar jag. (-)
Inledningen är suverän. Så småningom
mattas berättarkoncentrationen något, men helheten förblir
engagerande.
En del kommer att bli provocerade, andra
roade - alla kommer att finna underlag för uppiggande
samtal."
Jan Söderqvist, SvD: " Gott om pojkar -
ont om män? visar sig vara en dokumentärfilm som är mer
intresserad av att resonera än av att docera. Här finns en
genuin nyfikenhet på, för att inte säga attraktion till
manligheten och dess riter och mysterier. Lika mycket som
den berättar om mannen berättar filmen om kvinnans
frustration och fascination inför en lika näraliggande som
otillgänglig värld. (-)
Vad som kan vara aningen frustrerande
med filmen är dess ovilja att ta någon sorts samlande grepp
kring de manlighetens problem som omtalas. Även om just
sagorna är Roberts specialitet, kunde man gärna mer än
bara snudda vid en sociologisk aspekt av saken."
Helena Lindblad, DN: "Ahrne och Robert
hyllar framför allt krigartypen, symboliserad av riddaren
Sankt Göran. Han står för mod, laganda och
handlingskraft. Att det är egenskaper som är önskvärda
hos alla människor är ganska självklart. Men när de låter
krigaren exemplifieras av unga kustjägarsoldater känns
typindelningen och diskussionen om legitimerat våld väl
grovhuggen. Och när påståenden som att 'jägarsoldaternas
terminologi om sex och död inte är kvinnoförnedrande' och
'kvinnogrupper, till skillnad från manskollektiv, stöter ut
dem som är vackra och begåvade' görs till sanningar, tar
man sig för pannan.
Men bortsett från enstaka utvikningar är
Gott om pojkar - ont om män? en modig film som vågar
polarisera könsrollerna och ifrågasättta vedertagna
sanningar om män och kvinnor utifrån båda könens
perspektiv, utan att för den sakens skull ifrågasätta
feminismens landvinningar. Det bästa är att den faktiskt
låter männen själva besvara frågan i filmens titel, och att
den lyfter fram män som förstått att våld och män som
sviker också är mäns problem."
Chi An Gramfors, AB: "Marianne Ahrne
har gjort en rolig film som visar på olika sätt att bli man.
Det är välgjort. Roligt ihopklippt med många effektfulla
kontraster. Men onödiga iscensatta händelser och påtagligt
arrangerade bilder stör helheten. Den jungianska
analytikern Rigmor Robert beskriver verklighetens män
genom myterna (-). Men analysen känns alltför begränsad
och enkelspårig. Världen och människorna är mer
mångfasetterade än vad som görs gällande här.
Diskussionen i filmen kring kvinnligt och
manligt känns alltför kategorisk och sker i svepande
ordalag. I tider då synen på könsrollerna börjar luckras upp
upplevs Rigmor Roberts ord som innehållslösa.
Medverkandes hemsnickrade samhällsanalyser och
slutsatser utan grund får stå helt oemotsagda."
Sven E Olsson, Arbetet: "Den här
mansskillningen i fyra klassiska mansmyter är ju både
fantastisk och fantasieggande till de bakgrunder som
Rigmor Robert så flyordat och beläst stakar ut för oss och
för kompisförstående Ahrne, men det som så långt är
filmens kvalitet och originalitet blir snart dess
tillkortakommande och rigiditet. Och det både till sak- och
till filmframställningen.
Jag kommer snart på mig själv med att
sitta och smågarva åt det kvalificerade - och jag menar
kvalificerade, också i mer än innebörden av det
lärdomstyngda - skitpratet kring 'Krigaren' som 'står för de
klassiskt manliga värdena: mod, laganda och
handlingskraft'.
Det blir inte mindre fnissvärt, när Ahrnes
ofta primitiva bilder förgylls av Roberts lika entusiastiska
som förenklade haranger om manligt och kvinnligt samt av
en militaristisk propagandatalande kustjägarofficer.
Det här känns på samma gång
fördomsfullt och aningslöst, ytligt och oförlöst. Och, förlåt
mig arma karl, även en smula gumsjukt.
Men på den vägen går denna film, från
skinnskallar till diktare. Rigmor Robert pressar in dem alla
in i sina förvägsgjorda mallar, till bilder som mer ofta blir
illustrerad föreläsning än övertygande illustration av
teserna som borde bevisas.
Som utgångspunkt för en efterföljande
debatt i ett TV- eller skolsammanhang är filmen
förmodligen tillräckligt tvärsäker för att utlösa en rad av
åsikter och motfrågor.
Men på bio utläser den mest min genans
över att torftigheten både i analysen och i filmspråket står i
så negativt förhållande till den kompakta anspråksfullheten
hos Robert & Ahrne."

Tillbaka