Vad tyckte pressen om "Mamma"?

Kritikerna tog emot Mamma som en starkt lovande
debutfilm.
Expr (Lasse Bergström): "Mamma utspelar sig under
några få år, från tiden före krigsutbrottet 1939 till 1944, då
Gerd Osten upphörde att skriva den dagbok som hennes
dotter baserat sin film på.
Som många andra artistiskt besatta människor vid den
här tiden drömmer hon om filmen som det stora
världsspråket. (-)
Men verkligheten låser in henne i en liten värld, och där
kan hon varken förverkliga sin kärlek eller sin dröm om att
göra en egen film som spränger gränserna.
Europa är lika slutet för henne som det mansdominerade
svenska filmsamhället, men Gerd Osten lever under några
intensiva år som om de stängda dörrarna vore öppna, och
hon blir därför i Malin Eks genomlysta och tydliga
gestaltning en vägvisare bort från den konventionella
kvinnorollen; Mamma förverkligar med en generations
förlängning hennes visioner. Fjärilen som fastnade på
flugpapperet fladdrar fritt i nytt ljus.
Så blir Mamma med alla sina på en gång omsorgsfulla
och fritt målade tidsbilder en modern kvinnofilm. Den
berättar en saga med tragisk utgång men med ett
segerleende."
GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Mamma är en fräsch
och bildbegåvad film, med en tidsskildring som blir extra
laddad och förstärkt av inklippta journalfilmer från ett
Europa som marscherar in i andra världskriget. Gerd
Ostens dagbok, som upphör i juni 1944, för handlingen
framåt och det är Gerd, som är filmens absoluta centrum.
(-)
Malin Ek spelar Gerd Osten och med vilken inlevelse
gör hon inte det. (-)
Suzanne Osten är en säker tidsskildrare. Det är inte bara
den bohemiska kretsen av konstnärer runt Gerd som är
typisk för tiden. Här ges också glimtar av det instängda
Sverige, av hur vi t ex behandlade de judiska flyktingarna.
Är alla utom Mamma själv ganska skissartade så gäller
också det fragmentariska för filmen som helhet. Men det
finns ju en poäng i det. Kaos i världen, kaos inom Gerd
Osten.
Mamma är framför allt en film fylld av personliga
bilder. Suzanne Osten är okonventionell och blandar friskt.
Nu är det fragmentariska inget nytt för Suzanne Osten.
Film har hon inte gjort förut, men hennes teaterproduktion
är stor. Jösses flickor - befrielsen är nära är hennes
mest kända pjäs. Det vilar inget teaterdamm över Mamma,
men de snabba, lätta greppen från pjäserna känns igen."
SDS (Annika Gustafsson): "Mamma fungerar bäst i de
avsnitt som gestaltar Gerd Ostens utsatthet därför att hon
vill någonting nytt och annorlunda i den svenska filmen,
hon bryter mot det konventionella och hon är kvinna. När
sjukdomen tilltar blir hon ännu mera skyddslös vilket
visuellt når en kulmen då hon naken kryper samman i ett
skåp.
Sämre blir det då Suzanne Osten skildrar moderns
fixering vid en fransman som hon en gång möter på tåget
mellan Frankrike och Tyskland. Trots att de aldrig ser
varandra mer utvecklas det till en helt överskuggande
kärlek som bl a leder till skilsmässa. Och den här för mig
lite oförklarliga förälskelsen är lika viktig som arbetet för
att få göra en film. Det är alltid lättare att gestalta yttre
händelser än dem som äger rum i hjärtat och själen. För de
senare behövs ett fantasifullt poetiskt laddat handlag som
jag ibland saknar hos Osten. Därför blir kärlekshistoriens
återkommande drömsekvenser tunna och torftiga.
Mamma är på ett plan en ytterst privat film. Den
skildrar en speciell kvinna som har funnits och vars
kaotiska tillvaro kan framstå som mycket udda och
ovanlig. Men i det mest privata hittar man också ofta det
som är verkligt allmängiltigt. Gerd Ostens problem är de
traditionella kvinnoproblemen som vi fortfarande i stor
utsträckning brottas med, dvs att kunna förverkliga sig
yrkesmässigt, att samtidigt vara en bra mamma och därtill
ha tid och energi för att växa och utvecklas i en
kärleksrelation."

Tillbaka