- Vad tyckte pressen om
"Operation Leo"?
Kritikermottagandet av Operation Leo pendlade mellan
respektfull uppskattning och obarmhärtigt
avfärdande.
Eva af Geijerstam, DN: "Hans Hederbergs berättelse
löper i två plan. På det ena rekonstruerar han
steg för steg
händelseförloppet bakom planerna på att
kidnappa
dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon. Därvid
har han
behållit alla huvuddrag i historien som vi minns den.
På ett annat plan är Operation Leo ett kammarspel
om
några människor i Stockholm som än en
gång formulerar
frågorna varför? och hur?
Den som ser Operation Leo bör alltså inte vänta
sig en
analytisk film i den meningen att den placerar de unga
svenskarna eller Norbert Kröcher i ett större
politiskt och
samhälleligt sammanhang. Inte heller serverar Hans
Hederberg ett moraliskt ställningstagande för
någondera
parten. (-)
Förutom en tröttande förkärlek för
nakna kroppar, mest
Pia Gardes - det finns faktiskt andra sätt att
demonstrera
erotisk dragningskraft! - är Hans Hederbergs enkla, till
och
med torftiga bildspråk paradoxalt fascinerande.
Man kan naturligtvis invända att Hans Hederberg borde
ha gjort en film som entydigt tagit avstånd från
alla former
av terrorism. Eller som tydligt förklarat varför till
synes
fridsamma svenska ungdomar rånar banker, snickrar
kidnappningslådor och skaffar skjutvapen.
Många kommer säkert göra dessa
invändningar.
Men genom att Hans Hederberg inte har gjort en film
för någons moraliska
självtillfredsställelse, inte ens sin
egen, får Operation Leo sin obestridliga styrka."
Elisabeth Marton, SDS: "Den västtyske
socialpsykologen Peter Brückner, som ingående
har
studerat terrorismen i Förbundsrepubliken, ställer en
fråga,
som också Hederberg borde ha kunnat göra till
sin:
- Vad måste ändras i staten för att den skall
kunna
motsvara medborgarnas krav på mänskligt
umgänge?
Först när terrorism och statsmakt relateras till
varandra,
kan deras ömsesidiga relation bli synlig. Men genom
frånvaron av politisk dimension i filmen, som avspeglas
i
de naiva och harmlösa dialogerna, så kan man heller
inte
förstå terroristernas motiv.
Nu känns både den politiska och psykologiska
problematiken syntetiska, det vill säga konstgjorda.
Hederberg har åstadkommit en anständig
terroristfilm. I
det erkännandet ligger samtidigt en kritik.
Förklaringarna
söks i individerna, men när det politiska
spänningsfältet
blir suddigt blir också individerna konturlösa."
Hans Schiller, SvD: "TV:mannen Hans Hederberg har
gjort en spelfilm kallad Operation Leo vilken ser ut precis
som man kunde tänka sig att en film om
Kröcheraffären
gjord av en TV-journalist skulle se ut. Vare sig mer, fler,
mindre, bättre eller sämre. Det är kort sagt som
ett
dramatiserat och starkt utdraget inslag ur Rapport eller
Aktuellt.
Operation Leo är en film som berättar om det vi
redan
vet, som inte fyller några luckor eller ger några
mer
inträngande porträtt eller personanalyser, som inte
förmår
genomföra någon generationskritik eller
samhällsgranskning. Det vi får oss tilldelat är
en samling
tämligen anonyma och ytliga bilder av individer som av
okänd anledning låter sig övertygas om att det
vore bra att
kidnappa ett progressivt svenskt statsråd. Den som
övertygar är en 21-årig tysk som inleder ett
förhållande
med en 26-årig svensk lärarinna och som därmed
får en
'bas' för sin verksamhet. (-)
Operation Leo ser mest ut som en film som är rädd
för
både PUB (Sveriges Radios publik- och
programforskningsavdelning) och Radionämnden.
Och då är det kanske inte så konstigt att
resultatet blivit
helt likgiltigt."
Tillbaka