Vad tyckte pressen om "Operation Leo"?

Kritikermottagandet av Operation Leo pendlade mellan
respektfull uppskattning och obarmhärtigt avfärdande.
Eva af Geijerstam, DN: "Hans Hederbergs berättelse
löper i två plan. På det ena rekonstruerar han steg för steg
händelseförloppet bakom planerna på att kidnappa
dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon. Därvid har han
behållit alla huvuddrag i historien som vi minns den.
På ett annat plan är Operation Leo ett kammarspel om
några människor i Stockholm som än en gång formulerar
frågorna varför? och hur?
Den som ser Operation Leo bör alltså inte vänta sig en
analytisk film i den meningen att den placerar de unga
svenskarna eller Norbert Kröcher i ett större politiskt och
samhälleligt sammanhang. Inte heller serverar Hans
Hederberg ett moraliskt ställningstagande för någondera
parten. (-)
Förutom en tröttande förkärlek för nakna kroppar, mest
Pia Gardes - det finns faktiskt andra sätt att demonstrera
erotisk dragningskraft! - är Hans Hederbergs enkla, till och
med torftiga bildspråk paradoxalt fascinerande.
Man kan naturligtvis invända att Hans Hederberg borde
ha gjort en film som entydigt tagit avstånd från alla former
av terrorism. Eller som tydligt förklarat varför till synes
fridsamma svenska ungdomar rånar banker, snickrar
kidnappningslådor och skaffar skjutvapen.
Många kommer säkert göra dessa invändningar.
Men genom att Hans Hederberg inte har gjort en film
för någons moraliska självtillfredsställelse, inte ens sin
egen, får Operation Leo sin obestridliga styrka."
Elisabeth Marton, SDS: "Den västtyske
socialpsykologen Peter Brückner, som ingående har
studerat terrorismen i Förbundsrepubliken, ställer en fråga,
som också Hederberg borde ha kunnat göra till sin:
- Vad måste ändras i staten för att den skall kunna
motsvara medborgarnas krav på mänskligt umgänge?
Först när terrorism och statsmakt relateras till varandra,
kan deras ömsesidiga relation bli synlig. Men genom
frånvaron av politisk dimension i filmen, som avspeglas i
de naiva och harmlösa dialogerna, så kan man heller inte
förstå terroristernas motiv.
Nu känns både den politiska och psykologiska
problematiken syntetiska, det vill säga konstgjorda.
Hederberg har åstadkommit en anständig terroristfilm. I
det erkännandet ligger samtidigt en kritik. Förklaringarna
söks i individerna, men när det politiska spänningsfältet
blir suddigt blir också individerna konturlösa."
Hans Schiller, SvD: "TV:mannen Hans Hederberg har
gjort en spelfilm kallad Operation Leo vilken ser ut precis
som man kunde tänka sig att en film om Kröcheraffären
gjord av en TV-journalist skulle se ut. Vare sig mer, fler,
mindre, bättre eller sämre. Det är kort sagt som ett
dramatiserat och starkt utdraget inslag ur Rapport eller
Aktuellt.
Operation Leo är en film som berättar om det vi redan
vet, som inte fyller några luckor eller ger några mer
inträngande porträtt eller personanalyser, som inte förmår
genomföra någon generationskritik eller
samhällsgranskning. Det vi får oss tilldelat är en samling
tämligen anonyma och ytliga bilder av individer som av
okänd anledning låter sig övertygas om att det vore bra att
kidnappa ett progressivt svenskt statsråd. Den som
övertygar är en 21-årig tysk som inleder ett förhållande
med en 26-årig svensk lärarinna och som därmed får en
'bas' för sin verksamhet. (-)
Operation Leo ser mest ut som en film som är rädd för
både PUB (Sveriges Radios publik- och
programforskningsavdelning) och Radionämnden.
Och då är det kanske inte så konstigt att resultatet blivit
helt likgiltigt."
Tillbaka