Vad tyckte pressen om "Brusten himmel"?

Som helhet ett misslyckande - om än med berömliga
enskildheter. Det var en vanlig kritikeruppfattning om
Brusten himmel.
Gunilla Boèthius, AB: "Filmens perspektiv är
genomgående den trettonåriga Erikas. Plötsligt ser hon det
destruktiva, våldsamma maktspelet mellan föräldrarna
med halvt erotiska undertoner.
Ofta tvingas hon bli sina föräldrars förälder och får den
snabba mognad som barn i olyckliga äktenskap har.
Debutanten Susanna Käll gör här en mycket fin
rolltolkning.
Men filmen berättar inte bara om Erika och hennes
föräldrar. Här finns också det norrländska landskapet,
farmor och mormor, skolkamraterna, vardagen i det lilla
samhället skildrat med en blandning av förtjusning och
vemod. Den första, blyga träffen, fniss mellan väninnor,
skidturer till mormor tidiga vintermornar från allt bråket
därhemma.
Det är ingen action-film Ingrid Thulin gjort. Filmen har
en poetisk ton som vi är ovana vid i svensk film, den låter
episoderna komma ungefär som minnesbilder och bilda sin
egen helhet.
Samtidigt finns intensiteten och smärtan där framför allt
i skildringen av fadern som tvångsmässigt bryter ner alla
mänskliga relationer omkring honom.
Ingrid Thulin har försökt fånga de känsligaste åren i en
ung människas liv och hon har gjort det med stark
inlevelse. Det är en ovanlig, osvensk film hon har gjort
med en alldeles speciell atmosfär."
Maaret Koskinen, Chaplin: "Helheten har blivit mindre
än summan av de många gånger lyckade delarna.
Möjligen beror detta på att Thulin inte alltid har haft
den nödvändiga distansen till materialet. De många
oavslutade scenerna kan vara ett tecken på att
'verkligheten' har tillåtits styra konsten, att det bokstavliga
elementet i de självupplevda minnena blivit viktigare än
deras konstnärliga gestaltning.
Kanske beror den misslyckade helheten också på att
Thulin inte alltid verkar ha varit säker på den filmiska
'rörelsen', berättandets riktning. Ibland har hon gett sig tid
att utforska stämningar och nyanser, och det är ofta här
hon lyckas. Här blir berättandet s a s 'vertikalt', utan att för
den skull bli statiskt: Såsom när en sten slängs i klart
vatten och vi kan se inte bara stenens väg ner mot djupare
vatten utan också de ringar den sätter i rörelse på ytan.
Andra gånger tycks Thulin sliten mellan den 'vertikala'
formen och det mer traditionella berättarsättet, den
'horisontella' framåtrörelsen (som koncentrerar sig på
händelser mer än stämningar och nyanser). Resultatet blir
då att berättandet inte går någonstans, att stenen faller i
grumligt vatten och ytan förblir stilla.
Och det är synd. Ty trots dessa osäkerheter - och trots
andra problem som en ibland alltför litterär dialog och en
ojämn personinstruktion (det är egentligen bara
superproffsen Thommy Berggren och Margaretha Krook
som undkommer helt oskadda) - äger Brusten himmel en
egensinnighet som ofta överträffar det mesta i nutida
svenskt filmberättande."
Bernt Eklund, Expr: "En liten flicka på väg mot
vuxenhet i en liten norrländsk ort på 30-talet. (-)
Flickan ser och inser. Kvinnorna är begripliga. Svårare
är det med männen - med pappa.
Han har gett upp. Han super och förstör, gör konstiga
och patetiska utbrytningsförsök - när han inte slår fru eller
mor för att han är den han är.
Så den lilla flickan riktar oftast sina stora ögon mot just
pappa - den skrämmande och lockande och svårbegriplige.
Som Thommy Berggren spelar honom blir han också -
med sin förbittring och desperata förvirring - den levande
personen i Brusten himmel.
För annars är det här en lite valhänt film. Ingrid Thulin
har inte riktigt hittat formen för sin dynamiska berättelse.
Den har en trygg förankring i 30-talsmiljön. Där forsar
den fram genom gnistersnö och sommarsol, genom jul och
midsommar.
Det händer saker - men tonläget i filmen påverkas
obetydligt. Mamman, spelad av Agneta Eckemyr, fortsätter
att komprimera sina känslostormar till entonigt gnäll. Och
att flickan, spelad av Susanna Käll, verkligen mognar till
ett liv i världen känns osäkert. Hennes väl förberedda
utbrytning kommer som en överraskning.
Men även om Brusten himmel inte är helt lyckad, så är
den inte ointressant. Den är trots allt en rapport om en
familjesituation (som finns även i dag) sedd inifrån av en
ung flickas oskyddade ögon."

Tillbaka