BERGET PÅ MÅNENS BAKSIDA

 

En text inleder:
1883 kom ryskan Sonja Kovalevskij, berömd
matematiker, till Sverige där hon blev professor vid
Stockholms högskola. I Sverige lärde hon känna sin
landsflyktige landsman Maxim Kovalevskij, professor i
statsrätt och antropolog, vän till män som Charles Darwin
och Karl Marx.
De levde i radikalismens och exilens år - de år de stora
revolutionerna förbereddes och det moderna Europa höll
på att födas.
År 1891 dog Sonja Kovalevskij, 41 år gammal.
Sonja Kovalevskij står vid relingen till en båt som ångar
fram över isiga vatten. En man kommer fram till henne.
Jag har lagt märke till er, säger han. Ni reser ensam. Alltså
är ni ogift och måste försörja er själv. Har jag rätt?
Ni har både rätt och fel, svarar Sonja. Min man är död.
Han tog livet av sig hemma i Moskva, när jag var i Paris.
Mannen låter upprörd: Ni är väl inte skådespelerska!
Det är värre än så, svarar Sonja. Jag är
vetenskapskvinna. Matematiker.
I en sal på Stockholms högskola presenteras Sonja av
professor Gösta Mittag-Leffler. Sedan håller hon sin första
föreläsning inför nyfikna åhörare.
Sonja lär känna Göstas syster Ann-Charlotte Leffler och
hennes man Gustaf Edgren. Kvinnorna blir snart
förtroliga.
Ann-Charlotte beklagar sig över att Gustafs kärlek till
henne inte vill ta slut. Eftersom hon inte älskar honom,
känns den som ett fängelse. Vad ska hon göra? Jag vet
inte, säger Sonja. Mig har ingen någonsin älskat.
Sonjas dotter Foufa flyttar till henne i det nya landet.
Före en konsert blir Sonja av en dam presenterad för
professor Maxim Kovalevskij som ska hålla en serie
föreläsningar om kvinnofrågan. Jag trodde ni kände
varandra, säger damen. Och så visar det sig att ni inte ens
är släkt.
Professorn talar i en välfylld sal på högskolan. Ann-
Charlotte och Sonja lyssnar. Bland annat förutspår han nya
samlevnadsformer mellan könen: Äktenskapet kommer att
bygga på frivillighet.
Han kommer senare till en av Sonjas föreläsningar inför
ett fåtal studenter.
Efteråt talar de på tu man hand. Han berättar att han har
letat efter en kvinna som är lika stark som han. Men
hittills har han inte funnit henne. Jag tror, säger han, att i
grunden är människan stark. Jag tror tvärtom, säger hon.
Därefter träffas de ofta.
Älskar du mig? frågar hon efter lång tids tvekan.
Han säger sig inte veta vad ordet innebär. Men han
tycker mycket om henne. En matematiker bör inte ställa
frågor som inte kan besvaras.
Efter avslutad föreläsningsserie ska han återvända till
Nice, där han bor. Han friar till henne, men hon svarar nej:
Jag har redan gift mig en gång av förnuft.
När han har rest, gråter hon ofta. Ann-Charlotte
uppmanar henne att resa efter honom, men hon hänvisar
till sitt arbete och det problem hon försöker lösa med
roterande kroppars fasta punkt. Om hon finner lösningen,
säger hon, kommer hon att få ett berg på månens baksida
uppkallat efter sig.
Gösta uppmuntrar henne i arbetet. Han ser möjligheter
för henne att vinna franska vetenskapsakademiens Brodin-
pris.
Hon sliter hårt i ett par månader, innan projektet är
färdigt. Då är hon totalt slutkörd.
Ann-Charlotte kommer och säger adjö. Hon tänker
lämna Gustaf och resa till Italien. Hon är så lycklig, säger
hon.
Sonja får Brodin-priset. Maxim kommer till Stockholm
och gratulerar. Efter viss tvekan följer han också med till
Paris och prisutdelningen. Där kulminerar en
svartsjukekris.
Jag vill ha kontroll över dig, säger hon.
Det här är en omöjlig situation, säger han.
Hon reser hem ensam.
Inom henne fortsätter dock känslosvallet. Ann-Charlotte
uppmanar henne att resa till Maxim, men Foufa protesterar
och Gösta övertygar henne att det rätta är att stanna kvar.
Sedan ändrar sig Foufa:
Res mamma! Och kom tillbaka och var min mamma
sedan!
När Sonja och Maxim är tillsammans, talar han om att
återvända till Ryssland, och han vill att hon ska lämna sin
professur och följa med.
Du gör mig beroende, säger hon, genom att inte älska
mig men ändå vilja ha mig. Varför vill du ha mig? Du vet
inte vad kärlek är.
Deras gräl slutar med att han slår henne.
Hon reser hem igen genom Europa.
I Stockholm bäddas hon ned. Döden närmar sig hastigt.
Foufa hämtas från ett barnkalas för att en sista gång
träffa sin mamma.
Foufa, mitt barn, säger Sonja. Tyck om mig!
Sedan dör hon.

Tillbaka