BARNA FRÅN BLÅSJÖFJÄLLET

Till förtexterna sjunger de sex Blåsjöbarnen om mamma,
som just har dött, och pappa som bygger tunnelbana i
Stockholm.
En helikopter har kommit till det ödsligt belägna huset.
Det är senvinter. Den döda modern förs ombord på bår.
Helikoptern lyfter.
Barnen bestämmer att de måste leta reda på pappa. Han
vet ju inget om det som har hänt.
En snövessla är på väg över fjället till huset. I den åker
en hemsyster. Barnen måste placeras i fosterhem tills
vidare, säger hon.
Innan vesslan når huset, har barnen gett sig i väg
tillsammans med geten Gullspira. Storebror Ante, Lena,
Anna-Lisa och Månke åker skidor. Pär-Erik och Märta-
Stina sitter i en pulka.
Barnen överraskas av snöstorm men hittar en snötäckt
kåta, där samen Lasso-Lassi sitter och tittar på westernfilm
i TV. Vi lappar är Nordens indianer, säger han medan
barnen värmer sig vid hans eld.
Barnen efterspanas per helikopter, men de lyckas osedda
ta sig vidare och kommer till en brusande älv. Ett isflak
kommer flytande med Manne från Ankarvattnet som
passagerare. Han hjälper barnen över älven.
Men på andra sidan rämnar flaket, när hela följet har
tagit sig i land - utom Märta-Stina. Tillsammans med
Manne flyter hon mot en kraftig fors.
En helikopter närmar sig, och barnen skriker. En lina
kastas ned från helikoptern, och Manne och flickan kan i
sista stund hissas ombord.
De övriga barnen flyr sedan undan helikoptern. De
hamnar mitt i en lavin, men ingen skadas och de
undkommer förföljarna.
De kommer fram till järnvägen som de följer fram till ett
öde stationshus - Lövberga. 721 km från Stockholm, står
det på en skylt.
De gömmer sig i en liten stuga, när de hör ett godståg
närma sig. Tåget stannar, och barnen tar sig osedda in i en
godsvagn. Sedan åker tåget vidare.
Plötsligt tänds ett ljus i mörkret. Den gamle tågälskaren
och rallaren Vattudals-Joel visar sig. Han berättar
tågluffarminnen från USA, och ser sedan till att tåget
stannar på ett lämpligt ställe nära Hulda Kroks Gästis. Hos
henne kommer de att bli väl omhändertagna, säger han.
Mycket riktigt ser Hulda och hennes alltiallo Uno till att
barnen får vila och äta sig mätta.
Men nästa morgon har hela skaran gett sig av igen -
utom Pär-Erik som får stanna i Huldas och Unos goda
vård.
Barnen skidar vidare och hamnar i en militärmanöver,
där kaptenen just nås av en order. Hans mannar ska leta
efter barnen - som med knapp nöd lyckas slinka undan.
Under flykten från militärerna passerar de ett gäng
vinterbadare.
I mörkret kommer de förbi ett ensamt hus. Det lyser ur
ett fönster. Invånarna tittar på TV. Genom fönstret ser
barnen ett inslag om sig själva - och där intervjuas deras
pappa
Var är pappa nu? undrar en av flickorna. I Stockholm,
svarar Ante. Hur vet du det det? Alla TV-program kommer
från Stockholm, säger Månke.
De kommer till en mörk landsväg, där de stoppar en
långtradare som körs av en norrman. De får lift till
Stockholm.
De kliver av bilen vid en tunnelbanestation. Där spåret
slutar, måste bygget vara, säger Ante, och de hoppar på ett
tåg.
De kommer till bygget, där de passerar några
förbudsskyltar och går ned i en mörk tunnel.
En signal ljuder. Eld i berget, säger Ante. Ta skydd!
Sedan hörs explosionen.
Omgivna av rök kommer barnen fram till en högtidlig
invigning av den nya tunnelbanan. TV finns på plats, och
barnen förs hastigt i väg till en OB-buss, där också snart
deras pappa visar sig per länk från Norrnytt-redaktionen.
Hade ni stannat hemma, hade vi setts för flera dagar sedan,
säger han.
Alla sitter hemma i köket i Blåsjön.
Jag kunde inte leva där nere, säger pappa. Nu ordnar sig
allt, säger Ante. Jag undrar det, säger pappa.
Vi klarar oss nog, säger Ante.

Tillbaka